I varje droppe regn som dansar i mina ögon så lever du.
I andetag som borde återvända till mina lungor så lämnar du mig lite mer för var dag.
Minns början men gömmer slutet.
Dagar blir till månader och nätter somnar aldrig riktigt ifrån.
Ville och önskade, försökte men gav upp.
Mitt i, när andan hölls så var allt bara över.
Inga skrivna dikter, inga brev eller fingrar över ditt namn på telefonen kan ge mig andningen tillbaka.
Jag har blivit en annan nu min älskade.
Jag jagar inte längre de bittra dropparna.
Tänder inga eldar på min balkong:
Jag är inte densamma längre men ändå värker du fortfarande inom mig.
Värker hål i min själ som ingen längre får se.
Syrenerna kom och jag väntade.
När sommaren förlöstes väntade jag fortfarande.
Nu nalkas hösten och min väntan har inte lämnat mig.
Jag är inte densamma längre hjärtat men min väntan på dig
gör ont inom mig.
Ett avsked från mig hjärtat mitt.
Ett avsked till dig, till mig, till oss och hela jävla skiten.
Ett avsked till Syrener som blommar i maj, till regnet i mina ögon och till nätter som aldrig låter mig vila.
Ingen ny början...bara ett avsked min älskade.