Jag sopar alla skuggorna under bordet

sveper dem med bleka fingrar

förstrött

för de kommer säkert tillbaka

det gör de alltid

men jag känner små armar runt min hals

och ljudet av ett litet hjärta

en viskning

från livets omöjliga möjlighet

jag finns i honom

jag finns i dem

och jag måste finnas och vara för dem

jag sopar skuggorna under bordet

och ignorerar

att de kommer tillbaka