Fortsättning från gårdagen...

"Jul i Juleå"...

Att vara i ovisshet är svårt... mörkret kan kännas oändligt utan en ljusglimt... men så snart känslan når av ljus, hopp och förtröstan blir allt förändrat... Tomten sökte finna det där hoppet och den där stämningen... Så plötsligt kom det till honom precis i den här stunden när han såg... och i detta kunde han närma sig det ljuset i sig själv som blev liksom som en utsträckt hand... 

ängeln lade märke till att det var tomten och utbrast glädjefyllt "tomten det är ju du!" ... han svarade "ja det är jag, tomten!" men han kände sig lite dum för han hade inte en aning om vem det självlysande spöket var... ängeln gick närmre och då såg tomten direkt att det var den lilla ängeln minsann... de hjälptes åt att ta sig ut ur skogen... ängeln lyste stigen hem åt tomten men hon fick vika av strax innan han var framme för att inte avslöja honom... han fick inte bli sedd av någon för då skulle presenten till tomtemor inte bli en present... ni vet att presenter måste vara hemliga ända tills den rätta dagen, dvs 23 december tomtemors födelsedag... men än var det lång tid kvar dit... trots att tomten misströstade av och till... skulle han hinna med allt, det frågade han sig dag för dag... ängeln undrade på samma vis hur mamma skulle ta emot henne... ett tyst samförstånd dem emellan kunde dem känna...

fortsättning följer i morgon dag...