fortsättning från gårdagen...

"Jul i Juleå"...

det finns ingen gräns för när en känsla skall ta slut... eller så är det av egen kraft man ändar den... och vad ska oron göra med oss i vinter... längtan efter ensamhet men också kontrasten mot den som lever i ofrivillig ensamhet... är det ett tecken på att man ska akta sig för vad man önskar... eller är det så det blir... så som man bäddar får man ligga... nej jag tror inte det för mig beror det helt klart på vilka jag haft omkring mig... finns det någon där som vill se en... och när man blir sedd hur rustad eller insiktsfullt är man att kunna förstå det... att man blivit sedd...

tomtemor hade gått ned i källaren... nu stod hon och torkade pannan från svett... hon tittade på ett foto av tomtefarfar med nissarna... hela tomtemor darrade och skakade av stress... eller var det hormonellt... hon hade bävat för den här dagen... att hon skulle komma i klimakteriet samtidigt som Nissan nådde tonåren... och nu var det ett faktum... vem var hon nu liksom ett vrak att stötta sin dotter... tomtemor ångrade att hon ryat i åt tomtefar... fy vad hon skämdes... ingen förebild alls för sin dotter... en mor som bar sig åt och bara var sur och vresig... och så var hon så irriterad på sin svärmor som bara gjorde allt värre... därför bestämde hon sig att stanna i källaren och städa idag...

Nissan gick in till farmor Ida för att höra efter om hon visste vart tomtemor var... jo jag vet vart hon är, men vi ska nog låta henne vara ifred... ja ha okej! Nissan trodde sig veta vad det handlade om... hon gick ut efter att hon bytt kläder och mötte pappa i dörrhålet... vart ska du? stoppade tomtefar Nissan... ja jag vet inte, bara ut och gå i friska luften... bra! det är uppehåll just nu, men lova att du kommer hem innan det blir mörkt!?... ja pappa oroa dig inte jag lovar!... men Nissan var på väg ut i verkstaden till bocken...

tomtefar kom in i köket där farmor Ida stod och kärnade smör... de bara tittade på varandra... tomtefar var fortfarande blodig i ansiktet men farmor Ida visste det var lugnt... de bara satt där tysta och stilla... tomtefar rensade pipan och farmor Ida hade börjat tvätta smöret... varför tvättar man smör? frågade tomtefar... ja annars blir det för mycket vassle kvar, som innehåller vätska och protein och då fräser och stänker smöret, eller bränner fast vid stekning... ja ha! tack för upplysningen... sedan är det bra att veta om smör att ska det hålla sig länge behöver man tvätta bort proteinet... tomtefar kunde inte hålla sig från att skämta... aha!? är det därför jag har levat så länge för fett håller längre!?... ha ha! skrattade farmor Ida lamt... jag går ned och tvättar mig nu... du!? tomtemor är där nere och deppar... okej! jag ska ta hand om henne...

när tomtefar mötte tomtemor satt hon på en stol framför fotografiet... men älskade hur är det fatt!?... tomtemor orkade inte titta upp... tomtefar hade glömt nu hur han såg ut i ansiktet... så när han satte sig intill henne och lyfte upp hennes haka skrek hon rakt ut... men herre jedanes vad har hänt!... lugn älskling det är ingen fara jag fick en planka i skallen bara... tomtemor log och kramade om tomtefar... kom så ordnar vi det, jag ska plåstra om dig!... tomtemor brukade alltid lätta i humöret när hon fick ta hand om något... medan hon stod där och tvättade tomtefars kala fläck och satte plåster drog sig tomtefar till minnes... minns du den rosarandiga välmående flygande marsipangrisen... tomtemor kunde inte hålla sig för skratt... och nu stod de tätt intill varandra lappade, lagade och rena, kramandes om varandra som aldrig förr... undrar om vi ska bjuda in hen till jul igen?... ha ha ha!!! tomtefar bara skrattade...

fortsättning följer i morgon dag...