fortsättning från gårdagen...

"Jul i Juleå"...

inom oss och tillsammans utan egentliga samband är vi nog alla ungefär samma... detta är just detta som enar oss människor... där vi kan vara och finnas för varandra vänner och medmänniskor... vi har mer gemensamt än vad som skiljer oss åt... men precis som med allt är smaken delad så som baken... inget ont i att inte ge sin synpunkt eller åsikt... och att avstå kan vara att idka diplomati... eller likväl att skapa andrum... att ge utrymme för reflektion och kontemplation... det är inte en fråga om allt eller inget... kritiken den konstruktiva kan innehålla till viss del i upplevelsen av den, att man känner sig refuserad av kritiken... men var inte rädd utan förhåll dig öppet för både beröm och konstruktiv kritik... och det är engagemang även att avstå från att kritisera... det blir som själva ramen som man sedan arbetar inom... så som avståndet till de mottagare av ens vara som ännu inte nått människor omkring en... det är en fråga om vem eller vilka som lyssnar till just dig... eller vem man själv fångas att lyssna till...

nissen hade ringt sina medarbetare för att påminna dem om att det var dags... dags för vad då undrar du... ja dags att börja följa tomtens delegerande... en svår uppgift stod för dörren... nissen ropade genom verkstaden, tack för du finns kvar här!... klart jag finns kvar!?... jag menar att du kom tillbaka från din svacka... tomten upplevde genom änglamors och nissens ord att han lyfts upp till normalläget igen... nissen fortsatte deklarera, snart kommer de andra nissarna med nya krafttag liksom du!... och nu, tomten! ska vi skapa och ha skoj!... ja! nissen, nu ska vi ha skoj!... nissarna drällde in en efter en och efter dem kom tomtemor med korgar överfyllda med gott... åh!!! utbrast nissarna unisont med dreglande ögon över de dignande krogarna... du lagar och bakar alltid så gott till oss!!! sjöng de ut i kör...

tomtemor rodnade om kinderna och tittade blygt ned i sitt förkläde... hon såg då hur smutsigt det var... stopp stopp, tomten fångade hennes haka, lyfte upp hennes blick och mötte den... hon såg in i tomtens kärleksfulla ögon... du ska se den kraft och det ljus du bär!... tomten fortsatte med värme i rösten,  klanka inte ned på dig själv min kära!... du är så fin så fin!!!... nissarna lyssnade andaktsfullt på tomtens kärlekshandling till sin älskade... i samma andetag började hela arbetslaget arbeta med frenesi och glädje i stora tag... tomtemor lovade tomten att inte bry sig om ett smutsigt förkläde... nej! det kommer inte an på detaljerna min kära!... ja! det är helheten som räknas... tomtemor se den omtanken och all den välvilja du har för oss!... tusen tack för att du finns, min älskade!... nissarna höll andan när de såg tomten och tomtemor ge varandra en puss... tomtemor smekte tomten över håret och skägget och smög sedan iväg fylld av eufori... och just i den känslan  återgick de alla var och en till sina sysslor med stor arbetsglädje... medan bocken låtsades som ingenting, bräkte och fortsatte tugga förstrött på en gammal socka, för att inte avslöja sin hemlighet...

fortsättning följer i morgon dag...