Jag är den som bär den
svarta urtvättade t:shirten
ut på stan mellan smågränder
alla vänder sig om och iakttar
jag bryr mig inte om dem
ingen är väl perfekt

Sätter mig på bänken med
bena i kors utanför konsum
tar upp min lilla svarta bok och börja skriva
ingen som stör det enda jag hör är
sädersärlans kvittrande
Det är det som är livet är värt att leva

Vandrar samma väg hem
plötsligt ser jag att alla ler mot mig
Det är hon med den svarta urtvättade t:shirten
jag ler sakta tillbaka