... minns att du är unik... det finns ingen som Du!... en morgon vaknar du så där glad inombords som du önskat... du stiger upp och hoppas att nu ska det bli "min dag"... men när dagen gått har du mött massor av motgångar och är besviken... minns då att du är unik... därför att du är det har du klarat alla dessa motgångar... det glädjande i kråksången är att du klarade det just för att du är du... känn dig stolt över dina bravader... ibland får du låta tårarna falla och visa dig svag... sedan kan du göra motgången till lärdom som sedan blir medgång... det hjälper aldrig att förbanna något... insikt av vikt ger ett liv med sikt... sikta nu in dig på dina förmågor... du kommer klara allt...

... Nissan hade nu landat på främmande mark... först vågade hon inte ens stiga ur Tomtemobilen... hon satt där i den helt förstelnad av oro... hon tänkte intensivt på Tomtemor och Ängeln och hoppades att de tog emot hennes telepati... men efter långa kalla timmar var hon fortfarande kvar... inte ens en liten fis fick hon till... hon blundade hårt, nöp sig i armen och hoppades att allt var en enda mardröm... men nej det fungerade inte det minsta... just då hörde hon något som flaxade i tomteluvan sin... hon tog den av sig för att se efter vad det var... nej men hallå? har jag en fripassagerare minsann?... den fina vackra makaonfjärilen svarade, jag kan hjälpa dig om du vill!?... Nissan blev helt förstummad... va jag visste inte att du kunde tala?... jo vissa av oss kan, om jag flyger en sväng kan jag se åt vilket håll vi ska... men jag förfryser mig lätt så jag måste vara försiktig...

... makaonfjärilen flög upp och försökte komma över bergsskuggan... men det var för högt... precis när hon vände ned mot Nissan fick hon syn på tre små figurer... dessa hade ställt sig på varandra för att se precis som hon vart de var... makaonfjärilen fladdrade förbi dem och viskade svagt för att inte skrämma... följ med mig, jag har en idé... Nissan såg makaonfjärilen komma tillbaks, men häpnade över de tre små grå vättar som följde henne i släptåg... ja men nu förstod hon... det var ju dessa hon sett på håll... fast hon trott det varit skuggan av en elefant... nu skrattade hon åt sig själv...

... vättarna hade i en snöstorm rövats bort av vinden och hamnat i denna jämmerdal, berättade mor vätte... de två små vättebarnen sade knappt ett pip... de var så frusna och trötta... Nissan bäddade ned dem och frågade om vättemor ätit... då sa hon att, nej jag blir så gasig i magen av tomtemat... ja men det är ju precis vad vi behöver... vättemor tog stora tuggor av Nissans reservproviant, som Nissan alltid hade med... ni vet tonåringar är hungriga jämt... ta min plats, varsågod, sitt min vän, tilltalade Nissan vättemor... ja fast jag heter Beata!... kalla mig gärna Beata... okej! Beata, nu gör vi så här, jag slår på gasuppsamlaren och när du är redo... hon hann inte ens säga det så vred Beata på start... de flög genast iväg... men än visste de inte åt vilket håll de skulle... precis då fick Nissan se ett ljust sken mellan två berg... det var Ängla som sänt tre stjärnfall för att visa vägen... 

... när de kom tillbaka till Tomtegården där alla väntade blev Albert så glad att han lyfte från marken... Beata, Lisa och Nils så underbart att ni är välbehållna, Albert famnade om hela familjen... de kramades länge och väl...  alla berördes djupt, inte ett öga var torrt och glädjen sprang som en varm kraft inom alla på Tomtegården... men vi saknar fortfarande Missan, vår katt, sade lilla Lisa, minst av de två vättebarnen... Skuggan lovade att göra ett försök tillsammans med Ängla att söka reda på Missan... ni ska inte oroa er, "vi fixar det!" hoade Skuggan repetitivt... Ängla fyllde i, men vi väntar tills gryningen... mitt i allt glömde alla bort att det var Annadagen, att pepparkakorna skulle bakas... men när så viktigare saker som att rädda någon dyker upp förstår man... vi hoppas bara att de kommer hitta Missan... ja det ni det är morgondagens äventyr... vi ses då!...

... solsken på er så länge! ... :)