... fortsättning från nyårsafton...

... att sitt i samma båt kan ha sina randiga och rutiga förklaringar... men nu är nog alla överens om att måttet är rågat vad gäller oroligheter, krig, elände och höjda matpriser och elpriser... men livet måste fortsätta mitt där vi står... våra tankar går ofta till de barn drabbade av krig och svältkatastrofer i världen... vi önskar och hoppas på att under skall ske... för alla vill bo i sina egna hem och slippa tvingas fly... därför är året som nu väntar viktigt att vi visar solidaritet... och ger i solidaritet till bättre behövande... de som är hemlösa vi önskar de ska få ett hem... 

... "Hjärtat i Juleås skog"...

... nu hade Vera Black äntligen kommit hem till sin fina röda stuga... de hade ätit en bit mat tillsammans och firat in det nya året... men de var alla trötta och slitna vid det här laget... de sju fålarna var så trygga och glada... det syntes på dem där de liksom hade sträckt på sig lite extra... de kände sina rötter och den värme som deras husmor Vera gav dem och alltid gett... Vera var en underbar person som alltid månade om stora och små... så nu var det äntligen dags att börja hjälpa behövande av olika slag igen... Vera ansågs vara en som kunde läka och hela trasiga själar och guida dem rätt... hon läkte sår och visste allt om hur man botade sjukdomar och fick frakturer att läka ihop... 

... Tomtemor, Tomtefar, farmor Ida, Staffan Stalledräng och Ängla var nu alla redo för hemfärd... Staffan hade gjort iordning sina fem fålar och spänt för släden... Tomtefar han hade förberett Tomtemobilen med några fina renfällar som han fått av Vera i julklapp... Tomtemor och farmor Ida hade gjort smörgåsar och kokat varm choklad... och Ängla hade förberett en trollformel för att lamslå Troll, oknytt och vargar ifall de skulle försöka ge sig på dem...

... Vera tog farväl av sina fina vänner och hennes fålar liksom tackade alla på Tomtegården för deras hjälp, genom att de strök mulen emot Tomtemor, Tomtefar, farmor Ida, Staffan Stalledräng och Ängla... Vera tyckte det var en näpen syn och hon var stolt över sina sju lyckobringande fålars kynne... de var verkligen något extra... men nu var det dags att ge sig av hemåt... Tomtemor tänkte på hur ungdomarna hade det där hemma... farmor Ida oroade sig för faror på vägen hem... Staffan han visste att allt skulle gå bra... Ängla hon tänkte på lilla Ängeln så det knakade och hon såg för sin inre syn att de redan var hemma... men hur skulle resan hem gå... ja det ni är trettondagsaftonens äventyr... vi ses då! ...

... Solsken på er så länge! /:) Solstrale 

 ... fortsättning följer på trettondagsafton kl:10.30...