Augusti den sommaren övergick i något annat
som grävde sig in under huden.
Jag tror det kallades tomhet men jag är inte säker.

Och vem fan valde förresten tapeterna i hallen
som skriker och lossnar i kanterna nu, när jag rör
vid skarvarna där våra ryggar brände märken.

Jag har gett namn åt skuggorna i taket men
de skrämmer mina ord till tystnad ändå.
Och kastar skärvor på min hud där den är
som mest avskalad.

Nätterna befolkar mina dagar nu och
saknaden talar till mig bakom garderoben.

Men det är inte jag som ringer dig och gråter om nätterna.