Vaknar upp en iskall

måndagsmorgon

fortfarande yrvaken

går jag fram till fönstret

och drar upp rullgardinen

aldrig i mitt liv har jag beskådat

en sån vacker blodröd himmel förr

den är så där magisk vacker

så betagande och frigjord

känner hur varje åder värms

upp i min frusna kropp

den lyser upp vintermörkrets

trista vardag

får en att verkligen

stanna upp och tänka

det är precis

som en vacker tavla

men som är i högsta

grad verklig och som njuts

för varje ögonblick

i sänder denna

midvintermorgon