nyfikenhetens självmordsbomb detonerade
utplånade en själ byggd av livsglädje
ersattes av ett skärrat ansiktsuttryck
uttryckslösa ögon talade sitt klara språk
framför min blick;
blomman böjde sin stjälk

försvunna ruiner lämnade ärren kvar
skårorna i huden, gruset i knäskålen
nyponröda kinder - våta sandpapper
torkan ödelade lyckans planer
inför min maktlöshet;
blomman plockades ur livskraften

törsten utmattar kärlekens soldater
de väljer bakåtsträvan framför tomhet
sjunker i dyn, dricker livssaften
upphör att andas i utvalda sekunder
under ordens mening;
en förtvinande blomma sätts i min hand