Poeterna stavar sig långsamt fram i verkligheten.

De lyfter upp stenarna på stigarna, känner deras vikt och lägger dem tillbaka.

Ibland hamnar de på samma plats och i samma läge. Ibland är det revolution.

Om stenarna ligger rätt på stigen blir poeten älskad.

De ord som överraskar och som känns igen ger liv åt texten.

Överraskningens skratt och upprepningens värme.

Så eldar poeterna sina vedbrasor.

Några med björk livlig och sprakande, några med sura granklabbar som värmer länge.

Läsaren och lyssnaren smakar sig fram genom dofterna, berusar sig.

Emellanåt stavar sig även läsaren långsamt fram i verkligheten.

Om stenarna ligger rätt på stigen blir poeten älskad.