Likt oförståelig lyrik
Präglas mitt medvetande av frätande tankar,
Information som bara mitt omedvetna kan förstå
och som min själ agerar efter.
Som två skådespelare samspelar mitt krävande förstånd
Med mitt obalanserade Jag.


Likt oförståelig lyrik
Upplyft av pulserande verklighet
svävar jag på min nollexistens.
Som guds en gång lätta moln låter jag mig bäras av vinden.
Ger berg och dalar friheten i att forma grunden jag står på.
Jag låter min instinkt fumla i ovishet
Samtidigt som mitt ovetande försöker hitta fotfäste.

Att försöka förstå alla förändringar är inte lönt,
Att försöka förändra har jag gett upp.


För även om Jag vet
Att blod är tjockare än vatten,
Är jag för Dig







Ett fruset hav