För en sekund
Trodde jag att det var du
Som höljdes
I en ridå av älvspunna lögner


Sorgen rullade nerför mina kinder
Då jag trodde
Att du var borta
För alltid och alltid


En kropp förkolnad av raseri
Bränd av ilska
Men ögonen var blåa
Gnistrade demostrativt i trötthetens mörker


Den tog mig


Kedjor lindade sig runt svaga handleder
Drar i mig
Fängslar mig i ruset
Drar ner mig


Men ögonen var fortfarande blåa
Gnistrade fortfararande demostrativt i trötthetens mörker
De var inte dina


Med den vissheten föll jag ner i hungern