långsamt, nästan omärkligt
trevar sig hennes mjuka skugga genom skulden
det område som nu är vårt

trädgården med vissna blommor
känns inte längre vid oss
inte heller spillrorna, drivveden
och det brustna taket
genom vilket vi skymtade stjärnorna

jag önskar livet vore beväpnat
med barmhärtighet