Nu spyr jag snart

fick se ett gäng offra ett djur på TV

tömma djuret på blod

medan det fortfarande skrek

De började stycka det

levande

jag mår illa

Kanalen är bytt

men inte tillräckligt snabbt

fick se mycket mer än jag behövde

eller klarade

 tål inte mer sjuka sanningar

tänker mig in i djurets sinne

fastbunden

en snara kring hals och mun

maktlös

Ensam, borta från sin flock

Stora tvåbenta varelser omkring

flera stycken

pulsen slår snabbare

överlevelseinstinkt

panik

blänkande redskap hugger

en smärta

en enorm smärta i bröstet, magen, buken

försöker skrika, men snaran stryps åt 

att snitta och tömma någon varelse levande

handlar inte om att få mat på bordet

Det är rent jävla plågeri

nöje, egoism?

Jag blundar

blodiga bilderna stannar kvar

på näthinnan

Vill inte se för sann grym verklighet 

spyr av verkligheten

och dess idiotiska påfund