Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En kort berättelse om när jag fick höra om min pappas död


Du är inte död!

Det ringde på dörren.
Det ringde om och om igen.
Det var väldigt avlägset
men det ringde endå.
Jag vågade aldrig öppna.
Inte min bror heller.
Jag låg och väntade på att mamma skulle höra
Tillslut går hon och Thomas fram och öppnar
Jag hör att det går in två personer i köket.
Sedan hör jag bara mummel..
Efter ett tag går de två individerna
och lämnar en konstig känsla i magen.
Jag kunde inte somna, så jag gick upp.
Jag märker då att det är tänt i hela huset,
även om klockan var mycket.
Jag ser min bror Björn stå vid mamma och Thomas rum.
Han suckar.
Mamma suckar.
Thomas suckar.
Björn vänder sig då om och ser att jag står där
med blå stora nyvakna ögon.
Förvirrad.
Björn säger åt mig att gå och lägga mig igen.
Jag vill veta vad som är fel säger jag då.
Tänk om Thomas pappa har dött, eller mormor?
Mamma ser upp på mig där hon sitter i sängen.
\"Gumman. Sätt dig ner.\"
\"Vad är fel mamma?\"
\"Det är så.. att din pappa finns inte mer.\"
Smärtan i magen gör att jag får svårt att andas.
Jag ser mig omkring, känner uppstötningar från magen.
Fast det kommer inget.
Det slår mig då att individerna i köket var poliser.
Vad menar mamma?
Min pappa är inte död.
Jag träffade honom i dag.
Han levde då!
\"Vad.. Vad har hänt?\"
Min mamma ser på mig och säger att hon inte vill berätta.
Jag säger att jag måste få veta.
Mamma tar då ett djupt andetag och suckar..
\"Han tog livet av sig.\"
Smärtan i magen drar ihop sig för att sedan sprängas.
Jag klarar inte av att andas.
Thomas klappar mig på ryggen.
Mamma håller mig.
Jag faller ihop.




Fri vers av Jules Blues
Läst 1088 gånger
Publicerad 2008-06-17 22:29



Bookmark and Share


  Therés
så mycket smärta i denna text.
dina ord
\"Smärtan i magen gör att jag får svårt att andas\"
känner jag så väl igen då jag fick mitt telefonsamtal om att min pappa gått ur tiden
2008-06-17
  > Nästa text
< Föregående

Jules Blues
Jules Blues