Var du vilsen i din vilda skog

kände du hur vinterns vindar drog

gick du ensam under mörka skyar

långt från staden, mellan öde byar

fann du ingenting av allt du sökt

ingenting av allt som du försökt

inga lösningar, ej vägar fram

där du gått i lera och i damm

hörde du ej fågelsträckens rop

när de samlade sin vingehop

såg ej aftonrodnaden i skyn

inte vidderna från skogens bryn

gick du ensam dina snäva spår

grubblande och slickande de sår

som du drabbats av i busksnår trånga

slagen av de törnekvistar många

så långt från tryggheten du dig beger

där inga lösningar du längre ser...

jag kan ej följa med dig när du går

men hoppas att du ändå målet når

så att din längtan får ett hem till sist

långt innan livslusten du mist.