Du stod där framför mig
med ditt brev i handen

"Det här förklarar allt",
sa du med en sorg i din röst.

"Vad?",
skrek jag ut i dimman.
Vad var det du skulle förklara?

Du smekte min kind med din lätta hand.
Din varma, saknade hand.

Du såg på mig med dina sorgfulla ögon, och sa
"Jag vill bara att du ska veta att jag vill ditt bästa"

Jag vände då på brevet och läste,
såg upp igen, för att möta dina ögon.
Men du var borta



Mitt avskedsbrev;
Mitt sista brev:
Till min dotter.




Som om du aldrig varit död.