Jag bjuder alltid tondöva friare till min sängkammare

med en önskan om att de ska kunna sjunga.

klappar takten till en sång som borde mördas

eller lämnas åt sitt öde.

Ändå sitter jag där

med rödvinsglaset och ciggen

med hans könsorgan som notställ

och försöker hitta tonen.


Den ton som ska ge mig hoppet

om att morgondagen blir en symfoni.