konsekvensen av din frånvaro
är att jag flyr
och skjuter duvor mitt i gatan
de gick över sprickorna mellan stenplattorna
dödsdömda var de redan innan
jag kliver alltid över
undermedvetet överdramatiskt

försvaren är inställda på rött
jag illustrerar dig alltid i samma färg
och försvårar din hud
med varje ådra jag knyter an till
du får inte gå, du har redan gått
jag bränner år av ord om dig
poetisk bedövning

varje tisdag innan klockan slår tre
har jag återvänt till att rymma
lämnar mig själv på tunnelbanan
och ser dig fimpa under din sko
du trampar ner oss
kväver kreativiteten av vår kärlek
otyglad kontroll

jag gör inbrott i raseriet
raserar allt det som var du
och rasar in i ett rasande utbrott
bryter av dina tändstickor
och sätter eld på mina ord
bedövar hjärtkammaren
där du flyttade in alldeles för tidigt