En tragedi vandrar förbi oss
i de nyaste jeansen och solglasögonen anonymt på näsan
Chansen har gått henne förbi
iklädd nakenheten
påklädd utan hud
och de gråter inte ens
De här vandrande murarna i världen
Hökarna och deras cirklar
De gråter inte
Inte en skymt av vätska i någon ögonvrå
Innehållslösa tegelhus låser in, låser ut
Jag speglar mig i fattigdom
Sörjer tragedierna utan möjligheter
Outvecklade sår
infekteras av svärtan
Jag inspekterar
deras fräknar och solglasögon
och sjuåringens olycka går mig förbi