Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




JagMinns

VIP icon
27 år Male icon


Dagbok

Dagbok - December 2019

« Tillbaka till dagböcker



Torsdag den 26 December 2019

December månad hittills.

Jag har inte skrivit på ett litet tag nu. Kanske för att jag inte har så mycket att skriva om? När jag känner så här. Stabil inombords, som om jag inte har många bekymmer i världen. Det är precis som en blokad inom mig har täppt igen all det hemska och bara.. Låtit det vara där inne. Det blir inte det här poetiska. Det här dystra. Det här mörka onda som jag är så vann att skriva om varje gång jag skriver.

Istället är jag här och jag antar att här är ett bra ställe att vara just nu. Jag pushar fortfarande bort tankar och verklighet, oförmögen att infinna mig där alldeles för länge. Men allt som allt. Så är jag rätt stabil.

Semestern utomlands med föräldrarna har jag att tacka för allt. Att vara nära mamma är nog andledningen till att jag känner som jag gör nu. Den här tryggheten bara en förälder kan ge. Det positiva är väl ändå det. Det negativa är väl att ibland så klarar jag inte av att hantera situationer. Allt jag vill.. Allt jag någonsin önskat.. Allt jag någonsin strävat efter är att ha en snäll familj. En snäll familj där godhet och omtanke har varit det som lett. Du vet.. Jag önskar allt i hela världen att det hade varit så. Kan känna det nu inom mig. Den här snällheten som jag behöver. Åh vad jag viljat ha den. Det gör mig mjuk i mig själv att bara tänka på den. Saknar något jag inte haft. Eller kanske haft för mycket längesedan.

På andra noter så skriver hon till mig. Just hon. Den förlorade kärleken för längesedan. Och jag vet inte men så som jag känner nu så är mina misstankar rätt bortblåsta som jag hade i början. Det känns kul att jag ska träffa henne och på något sätt så önskar jag att det kanske hade blivit något mellan oss.
Men redan här så vet jag att jag är förblindad. Men det är så jag känner.
Vi har skrivit rader till varandra dessa dagarna nu och det känns bra. Okej. Familjärt. Precis som att vi på något sätt redan känner varandra. Att vi vet vilka vi är. Men om sanningen ska fram så vet jag inte så mycket. Om henne. Bara det att några av hennes sidor i det förflutna har visats sig lite.. udda. Och egentligen borde det vara mina varningsklockor. Det borde vara alarmet nog. Logiskt sätt. Men det är inte logiskt. Inget av detta är logiskt och livet har sin tendens att vara så jävla komplicerat.
Jag har sjukt mycket känslor för henne. Och lust. Lusten spelar stor betydelse till både känslor och min vilja att vilja vara med henne.
Kanske är vi menade för en sådan relation och en sådan relation enbart. Kanske.. faller jag för henne så hårt och vår relations dynamik blir densamma som E? Kanske lär jag hata henne. Hennes sätt. Hennes tänk. Och det ända som håller mig kvar till henne är känslan som jag får när jag är nära henne. Förmodligen lär det bli det sista alternativet som jag skrev.. Det känns som en sanning har spillts om det.

Det är egentligen det som jag kan pussla ihop just nu av gamla events. Hennes sätt att resonera kommer ge mig dåliga vibes. Vilket kommer göra att jag vill springa. Har jag fel? Det återstår att se. Men.. Nu har jag iallafall sagt det. Predictat det. För..ut..spått. Kolla, lite rolig kan jag vara här också för mig själv denna kväll.

Mycket sanning. Kanske är det så att jag förutspår en sak sen när det väl inträffar så intalar jag mig att jag hade rätt men egentligen så har jag redan bestämt mig att det måste vara så från första början. Kanske är det så. Oavsett så måste saker kännas rätt. Och för min del inte bara kännas men även vara. Vara. Vara. Vara. Det känns rätt när jag är nära M här utomlands men det är bara för att hennes dysfunktionella dynamik med mig är samma som jag hade med mamma. Känns rätt men är inte okej. Min trygghet kommer vara något annorlunda. Något jag inte riktigt kan tänka ut eller känna just nu. Mycket har sagts. Mycket har spillts denna natt. Godnatt världen. Jag älskar er alla.







Tisdag den 17 December 2019

Succubus.

Sen nu så ser jag. Att hon gillat min bild. Tjejen som jag var så kär i för ett par år sedan. Mitt inre blev ganska så varmt, fyllt av oro när jag såg det. Varför ska hon göra sådant nu? Ni har precis gjort slut tänker jag. Du och din pojkvän. Och alla varnings tecken finns där redan från start. Men jag är svag. När det kommer till sånt här så är jag svag. Väldigt svag. Jag vill så oerhört mycket. Fy att träffa henne igen. Men konsekvenserna av det lär bli mer än vad jag kommer kunna klara av.

Vi hade egentligen vårt kapitel du och jag. Även om jag inte tar action till någonting så vet jag om att jag är för svag om hon hade gjort det. Jag klarar det liksom inte för någonstans så vill jag. Någonstans så vill jag ha den här fake förälskelsen för att må bra. En stund. En tid. En minut. Innan jag faller oerhört långt ner i en grop jag inte kan ta mig från. Innan jag konsumeras av mörker av ångest. Innan allt tar över mitt inre och det ända jag känner till är något som taget ur en film. Ondska.

Fan. Att du gör så här. Fan. Jag vill men ändå inte. Valet mellan det sunda och inte. Jag är korrupt. Korrupt av ett inre jag inte kan kontrollera. Varningssignalerna är där. Och ändå lär jag göra fel val.







Måndag den 2 December 2019

Öppna. På riktigt.

Grejen är att jag vet inte ens vad jag ska säga när jag skriver det här. Jag sitter här med gråten uppe vid min hals, i en meditations position i soffan där allt möjligt kommer ner till mig, känslor, tankar, you name it.

Varje gång jag möts av något svårt så känns det som en omöjlighet för mig att tackla det. Hur har dessa människor klarat av detta arbete och inte jag? Hur är det möjligt? Hur sitter jag här fortfarande med allt detta? Har livet verkligen gett mig en sådan nitlott att jag haft det alldeles för svårt? Eller tar min självkänsla över mig med sanning när den säger att jag inte är en stark person nog.

I detta stadie vem vet. Och även i detta stadie, vem bryr sig. Det ska inte spela någon roll egentligen. Där vissa saker är värda din analytiska tid, är andra inte. Det viktigaste är ändå, i min mening, att jag sitter här och gör det. Med mig själv. Jag sitter med mig själv och låter tankar, känslor komma och gå.

Varför känns det så fel när jag säger vissa ord till mig själv? Varför är jag, jag? Vem är jag? Jag är sidan i mig själv som jag fortfarande inte vågar öppna upp. Men då öppnar vi.





 

2020

juni (1)
maj (3)
april (3)
mars (4)
januari (1)

2019

december (3)
november (1)
oktober (3)
september (1)
augusti (6)
juli (4)
juni (3)
maj (2)
april (2)
mars (3)
februari (3)
januari (3)

2018

december (6)
november (16)
oktober (10)
september (7)
augusti (9)