det är så bisarrt
att jag har inga ord
hon är död
hon är död
hon är död

på mitt kylskåp sitter två kort från hennes ungdom
det ena:
tre finklädda flickor
en leende Britta i mitten
det andra:
sex flickor, en klädd i slöja
de övriga fem som män
mormor ler på flickans möhippa

jag har en skål jag tänder ljus i
ikväll tänder jag dem för henne
jag har sagoboken hon läste ur
en dag ska jag läsa för mina barn

men bäst av allt
var den gången
då mormor låg i den där förhatliga sjuksängen
och jag plötsligt, äntligen ser:
det är ju hennes näsa jag har

du kommer alltid vara hos mig