Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ovetskap


du ringde inatt
och sa att
du saknar
och inte vill vara ensam

men när jag lyfta luren
för att höra dig säga det
var du borta

jag skrev ett brev
om allt jag ångrar
för att du skulle förstå

hur det kunde vara blankt
när du öppnade det
är för mig ett mysterium

och nu står du o väntar
där vid den plats
vi skulle mötas

om jag bara hade fått veta
att vi skulle det
kunde jag gått dit

du sa att vissa tårar
brännar mer än andra
men väggen hörde dig inte

och utanför dörren
stod jag och ringde på
men du hörde inte
för klockan ringde så tyst

och då passade jag på att säga
att jag letat länge nog nu
och att jag var trött på alltihop

när jag sen vände för att gå
öppnade du dörren
och stirrade ut i mörkret
och undrade om du drömt
eller hade någon nyss stått här
i kylan
och väntat
på dig




Fri vers av Emma_med_t
Läst 583 gånger
Publicerad 2005-12-13 09:05



Bookmark and Share


    Ahhava
Helt fantastiskt underbar, tilltalande, känslosam och full av vemod. Hur många toma brev har man inte skrivit, hur många tankar har man inte uttallat med väggen som ända åhörare.
2006-01-03

    Glömma
Ryser av den här dikten. Du fångar känslan och jag drar efter andan i varje strof. Bokmärker den här =)
2005-12-29

  Pinkloy
Den där känslan av att missa med hårsmån, gå om och att missa, "tycka sif förnimma" ..beskrivs otroligt bra här..med vemod i tanken..Vackert och bra!!
2005-12-28

  bq
Vackert, med en emma-röst, magiskt med surrealistiskt ljus,.
Underbart!
2005-12-14
  > Nästa text
< Föregående

Emma_med_t