Måndagar är inga bra dagar i Ninas liv, hennes hjärta blöder på måndagar, hon slits mellan två världar. I dessa två världar finns hennes rotlöshet och hennes två älskade barn. Dessa två mest underbara människor som Nina burit i sin kropp, fött fram i glädje och smärta, hållit i sina armar, ammat och vaggat så ömt mot sitt bröst. Nu har de i ett ögonblicks verk slitits från henne och hon får bara träffa dem på bestämda dagar och tider. Ninas blåa själ blöder som ett öppet sår och det känns som om livet återigen tagit ett struptag på henne, hon längtar efter ro, ro i sin ömma och små frusna själ.

Nina som älskar blått, träffade Erik, mannen som fick henne att le i hjärta och själ. När han såg på henne lyste hennes blå ögon starkare än någonsin och hon kände hjärtats slag i hela kroppen. De såg på varandra och deras ögon såg en gemensam framtid, de hade roligt, de reste ut i världen och upptäckte nya platser tillsammans. Nina sökte nya utmaningar i livet och ville så mycket, Erik ville satsa på sig själv och jobbet.

Livet gick sin gilla gång, dagarna flöt på och blev till veckor, veckorna till månader och månaderna till år. Åren som satte sina spår djupt i Ninas blåa & vilda själ. Nina dog långsamt inombords, hon ville vara så där duktig och präktig, sköta allt och ge av sin outtömliga kärlek till alla i sin omgivning. Nina kände sig trotts allt aldrig riktigt som om hon räckte till, alla ville ha hennes kärlek. Vad hon ville det visste hon inte längre, när hon väl försökte leta reda på en känsla och hålla fast vid den så blev hon bromsad eller stoppad. Så hon bestämde sig för att fortsätta att vara den goda modern åt deras barn och den trogna hustrun som fanns där i skuggorna bakom Erik.

Så en dag upptäckte Nina att Erik, mannen framför henne hade lämnat dem, han fanns inte där för henne och deras gemensamma barn längre. Nina pratade med Erik om saken och känslan som hon kände, men han ville inte lyssna på hennes prat om känslor och intuition. Dagarna rullade på som ett pärlband kring Ninas böjda nacke, som en gång var så stolt och rak. Nu började Nina inse att hon måste ta sig ut ur skuggorna och upp på egna ben om hon inte skulle dö helt och hållet.

Helt plötsligt såg Nina världen med ett par helt andra ögon, wowh! är det så här det är där ute bland folk tänkte hon. Nina började träna sin kropp, fotografera, träffa vänner, gå ut i naturen, läsa, chatta och skaffa nya vänner. Hennes frusna själ började att tina upp, för varje dag som gick blev hon starkare, hon och Erik skulle lösa sina problem. Men han vill inte, hans mun sade att han ville, men hans ögon & kropp sade något helt annat. Han mådde så dåligt, Nina såg detta och tittade på honom med sina intensiva blåa ögon, han vek undan med blicken. Han bar på något tungt i sitt hjärta, som en kvarnsten runt hans hals hängde hans hemlighet.

Erik gjorde många utflykter till platser och människor som Nina inte fick något grepp om, först lät hon honom vara men sedan ville hon veta med vem och var han var. Erik blev irriterad och arg på henne för att hon frågade så mycket, Nina blev förtvivlad och förklarade att hon bara var intresserad av att dela hans liv. Nina ville också att Erik skulle dela hennes liv men han bra drog sig längre och längre bort från henne.

Så en dag kom slutet på sagan om Nina och Erik, det oundvikliga var nu ett faktum och det stod helt klart för Nina varför Erik sakta men säkert hade lämna henne, deras ögon som en gång såg åt samma håll tittade nu åt helt olika håll och de såg två helt olika världar. Det fanns ingen platts för Nina i Eriks \"nya\" värld.

Så gick det till när Nina som älskar blått började hata måndagar, Nina har bestämt sig för att inte låta hatet styra henne. Men känslan av förtvivlan och smärta finns kvar i hennes blåa själ och hjärta så länge hon slits mellan rotlösheten och värmen i barnens ögon när de ser på henne och säger mamma.