Jag vaknade upp ur en dröm som kändes otäckt verklig, hade jag alla de där känslorna inom mig, hade jag sagt allt det där på riktigt, hemska tanke. Som tur är så var det fortfarande vår utanför mitt fönster och mina döttrar var hos sin pappa.

Drömmen utspelar sig en strålande sommar dag då vänner och bekanta samlades i trädgården hemma hos Kalle och Sven.

Det hade gått en tid (2 ½) sedan Jag och Kalle hade flyttat isär och nu var det dags att samla släkt och vänner för att visa hur bra vi kommer överens och för att fira vår dotters15års dag.

Allt var planerat, arrangerat och förberett in i minsta detalj så att allt skulle flyta på utan osäkerhet och tabbar. Det var minst sagt en spänd tillställning för alla parter och speciellt för mig, Kalle, födelsedagsbarnet , lillasyster och Kalles ny kärlek och sambo Sven.

Jag stod i trädgården med ett påklistrat leende i min för dagen speciellt inköpta klänning och serverade välkomstdrinkar, min mage var orolig och mitt humör åkte bergochdalbana inte lätt att vara den perfekta värdinnan i det läget, jag gjorde som jag alltid gjort bet ihop och hoppades på att jag skulle klara av även den här dagen. Välkommen, välkommen sa jag och log samtidigt som jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken och ilskan knöt sin hårda knytnäve i magen, jag önskade nu som så många gånger förut i livet att jag kunde göra mig osynlig.

Jag känner mig inte trygg i min nya roll som ex. maka till Kalle, som numera lever i ett homoförhållande, jag hade blivit bedragen och lämnad precis som många andra kvinnor. Jag hade levt i många år tillsammans med en man som visar sig vara bög och har blivit bedragen med en annan man, omgivningen verkade inte förstå att jag upplever det som ett nederlag i min kvinnlighet. De flesta verkade tycka att jag skulle förstå hur jobbigt det varit och var för Kalle, att han måste må dåligt och lida pga. att det är tabubelagt i samhället att vara bög, stackars Kalle det är inte lätt för honom. Jag känner ofta att mitt liv tillsammans med Kalle var byggt på en lögn och min känsla av att aldrig ha varit riktigt älskad blev förstärkt.

Nu var vi alla samlade och festligheterna kunde börja, vi åt, drack och sjöng ”Ja må hon leva, ja må hon leva” nu var det några som ville ge 15 åringen några kloka ord på färden mot vuxen livet. Jag satt där och retade upp mig på allt och alla, humöret var absolut inte det bästa och tillslut reste jag mig upp och började prata – inte var det några söta och fina ord som kom ur mig.

Kära gäster, jag vill nu bara tala om att Kalle inte är den där perfekta mannen och pappan som ni alla tycks tro, NEJ han är en riktig skitstövel och lögnare som burit sig åt som ett svin mot mig och barnen. Vi tvingades att leva i en lögn under flera år, jag frågade vid ett flertal tillfällen om det var så att han träffade någon annan i början trodde jag att det var en kvinna men ju längre tiden gick så förstod jag att så var det inte, det var en eller flera män som Kalle träffade.

Till ett par vänner sa han att han var rädd för mig och att jag hade ett ”jävla” humör och kunde bli arg för ingenting – om man nu kan kalla det för att bli arg för ingenting så har han ju helt rätt, men i min värld så tycker jag att jag hade min fulla rätt att reagera när min man gjorde utflykter till okänd platser tillsammans med okända män.
Stackars Kalle det var då inte lätt för honom att leva med en så hemsk kvinna som ställde krav på honom, att han skulle vara närvarande i förhållandet – Nej det var för mycket begärt och då snackades det skit istället.

Jag trodde att jag höll på att bli galen, ja alvarligt talat så funderade jag på om min intuition, det jag kände, det jag hörde och såg var något som inte var sant utan var något foster som enbart fick liv i min fantasi.

Ja jag är ARG och tycker att jag har min fulla rätt att vara arg, besviken och ledsen – Kalle förde både mig och våra barn bakom ljuset under flera år och han höll på att få mig och tro att jag var den mest värdelösa kvinnan på jorden som inte dög någonting till och när jag protesterade då var jag en argbigga som stackars lilla Kalle var rädd för – jag har svårt att hålla mig för skratt – Kalle såg sig som ett offer och ville att alla andra runt omkring skulle se vilken oförstående argbigga till fru han hade så att han hade ett legalt skäl till att skilja sig.

Att Kalle är konflikträdd och sticker huvudet i sanden precis som strutsen, kanske ni vet eller så har lyckats med att dölja även detta för er, han flyr hellre från problemen än tar itu med dem och är ärlig mot sig själv och sin omgivning – jag vet att Micke (mannen som Kalle träffade medan vi var gifta) försökte få Kalle att berätta för mig hur det låg till, han såg att Kalle sårade mig och förstod att jag mådde dåligt i allt det som hände. Visst är det ironiskt att mannen som jag var gift med inte hade ”STAKE” nog att berätta för mig hur det låg till – Nej istället så fortsatte han att göra mig illa gång på gång genom sitt handlande.

Ni ska ju inte tro att det tillslut var han som lättade sitt hjärta och berättade för mig hur det låg till, NEJ ännu en gång var det jag som fick tala om för honom att jag viste eftersom jag hade sett att han varit inne på RFSL’s sidor och läst annonser där män söker män att umgås med, då menar jag inte som ”kompisar”. Jag visst ju redan innan men då hade jag fått svart på vitt och hade bevis, han kunde inte längre ljuga det var ingen idé då hade han verkligen varit ute på hal is. Han grät som ett barn och lyckades lägga på mig ett tysthetslöfte ” du får inte berätta detta för någon, för då vet jag inte vad jag gör” hoppsan nu skulle jag även ha det på mitt samvete, snäll (läs dum) som jag är så gick jag med på detta. Så småningom så la han även detta tysthetslöfte på våra barn, då reagerade jag och sa vad jag tyckte inte för att det hjälpte speciellt mycket.

Det är en sak att lägga ett tysthetslöfte på en vuxen människa men att tynga barnen med tanken ”Min pappa är BÖG” och sedan dessutom säga att de inte får berätta det för vem de vill – ursäkta mig men hur FAN är man funtad då – Kalle är en av de fegaste människor jag känner som inte vågar stå för det han är och det han gör.

Den mannen som jag gifte mig med för många långa år sedan är borta han är död, har dunstat från jordens yta, försvunnit ut genom dörren osv. det är och har varit en sorg i sig. Vissa drag av den gamla Kalle finns givetvis kvar men den personligheten som jag älskade och delade mitt liv med finns inte kvar längre.

Under tiden hade en pinsam tystnad infunnit sig, några av gästerna skruvade orolig på sig andra satt tysta och stirrade förstummat på mig, några grät och några lyssnade uppmärksammat på vad jag sade.

Ja det var allt jag hade att säga sa jag och rusade iväg in ett rum där jag stängde dörren, jag kände mig lika ensam som alltid, då öppnades dörren och min mamma kommer in. Hon kommer fram till mig kramar min hand och säger det var väl skönt att du fick ur dig all ilska du gått och burit på, sedan reste hon sig upp och gick ut ur rummet. Jag gick efter henne och ser hur Kalle försöker gjuta olja på vågorna genom att tala med alla om att jag var hysterisk och att de inte skulle lyssna på mig, han hade minsann inte gjort något fel. Jag blev så förbannad att jag ställde mig framför honom och sa: Nu har du hört min version och Kalles version, sedan är det upp till dig att själva bilda dig en uppfattning om hur det är i just din verklighet. Jag lämnar festen relativt upprörd och ledsen…………

I det här tillståndet vakande jag och undrade vad som hade hänt, var det verklighet eller var det en mardröm?