Farsan ska alltid sätta en på plats, mästra, göra sig märkvärdig. Som den här idén med cykeln.
....– Det är fem kilometer hem, pojk. Jag tar första sträckan, ställer cykeln bakom Oskarssons mjölkpall och går. Sen cyklar du. Göm den i björkdungen vid Vigsjömyren. Sen cyklar jag...

Gruset sprätter om däcken. Augustikvällen är varm. Där traskar han, i svart hatt och dammiga kostymbyxor. Plingeling på ringklockan. Ja, vinka du, gubbe. Tre krökar längre fram ligger myren, men det kan du glömma. Jag ska trampa som aldrig förr, hämta kofferten, sen till tågstationen. Ikväll när du kommer hem är jag långt härifrån.