Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Kan man få vara lite nyromantisk, eller va?


Jag är natten, du är dagen


Ensamheten har jag vid min sida
Trofast vaggar han mig fram och åter
Lutar pannan mot hans tunna skuldra
Önskar livet ur min vän i natten

Tröstlösheten flämtar i min nacke
när jag räknar himlavalvet stjärnor
Tröstemånen nynnar sina visor
viskar mig till sömns i gryningstimma

Kalla handen släcker mina ögon
Glitterströssel slocknar himlen ljusnar
Solen lyfter över horisonten
Du är här och ropar efter natten

...men då är jag redan långt långt borta.




Fri vers av AC
Läst 1007 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-02-04 00:08



Bookmark and Share


  Linen
Fint! Jag hade nog också förväntat mig rim, förmodligen eftersom texten innehåller en hel del klassiska rimord, men när jag läser om den ett par gånger så tycker jag att det finns en rytm ändå och avsaknaden av rim tillför en poäng. Innehållsmässigt är det bara att njuta. Lite bitterljuvt!
2007-02-04

  Dan Linder
Det här låter, sjunger och svänger som någonting Eva Dahlgren skulle tänka sig att tonsätta. Nyromantisk var ordet, tycker om den. Borde läsas med en liter raspig nattröst - eller morgon. Bravo!
2007-02-04
  > Nästa text
< Föregående

AC
AC