Det var så länge sedan
vi hade något med varandra att göra
hon och jag

Ibland har jag spejat
bortåt det håll vi senast sågs
utan en skymt

så var hon här
hela tiden
min lilla träflisa
längst in i stammens kärna

Jag var så rädd att du kände dig ensam och övergiven, sa jag

Hon log och viskade: Jag trodde samma sak om dig