Det fanns en tid i mitt liv

då dikter bleknade och dog

och tog mig med sig

då Kristina Lugn och valiumverser

och Karin Boye brast

som en ond varböld i mitt öra

och jag lärde mig aldrig

att se skönhet

utifrån mig själv

eller att berätta

om det

Jag såg aldrig det goda

i att möta det onda

eller det fina

i att ha skådat det fula

Jag såg aldrig dig

eller allt du ville

allt du gjorde

utan du dödade mig

långsamt   l å n g s a m t

med Kristina Lugn

och Karin Boye

ur tummade böcker

för döva öron

för döva mig

för mig som inte var för dig

som aldrig förstod

varför du läste dikter

om våren

och knoppar som brister

som aldrig förstod

att det var för min skull

Jag var aldrig så stark

att jag kunde bära mig

du var aldrig så fin

som när du gav upp dina dikter

och jag har aldrig förstått varför