De kvarglömda sidenkuddarna
sitter lutade mot varandra i soffan.
Svulstigt uppbullade i det svarta tyget.
Som en fet och nöjd publik.
Som proppmätta vittnen.

Som Hånflinande sällskapsdamer
åt ensamheten.

Zigenarna dansar här i natt.
Och dom Rör mig förföriskt.
På den stumma men arabiska
mattan.

Dom bränner mig. Blå.

Min säng brinner Älskade
och svalorna kvider i hettan.
Kom.
Bränn min kropp.
Kom.
Kyss mina magra axlar.
Hela min skälvande kropp.

Flyg mot mig.
Jag är förlorad utan dig.

Se. De svarta damerna skrattar.
Elakt.
Låt oss tysta dem.
Låt oss mötas.
Under deras svarta ögon.

Låt oss låssas en stund.
Att vi kan uppfylla denna dikt.

Som om Den vore Den enda Sanningen.