godord till behövande...

... kanske omger du dig med nära och kära men upplever ändå tomhet... det kan vara dolt och otillgängligt vad som orsakar detta inom oss människor... som om glädjen och friden är gömd då och då... att rannsaka sig själv i en sådan situation är inte rätt... det är då bättre att söka upp den du känner förtroende till och säga som det är... fler än du tror kan ha liknande känslor som dig... det kan kallas för mörk ström av energier ifrån vår miljö och omvärld som påverkar oss... till och med det i andra länder kan påverka oss eller fullmåne, snöoväder och kanske att någon i familjen bär på en hemlighet... ge kärlek och dela med dig av dig själv... det är alltid en god början till det bättre för dig och andra... 

"PANIK I JULEÅ " lucka: 4

... Tomtegården liknade nu mer en iglo... snön hade begravt alla husen... Tomtefar och Tomtemor låg i sängen för det gick inte att se vad klockan var... Nissan stormade in med andan i halsen... vet ni nu är lilla grisen Ebba, husbockarna Gruff, Skuff och Knuff, ugglan Skuggan och Julbocken Corona helt försvunna!!!... ta det bara lugnt det är nog ingen fara! sa Tomtemor medan hon gäspade stort... men jag behöver dem nu alldeles extra mycket! flämtade Nissan upprört... Tomtefar sträckte på sig och satte sig på sängkanten sömnig... vet du vad klockan är, Nissan?... den är halv åtta pappa! fattar ni inte hela dagen har ju gått och vi är totalt insnöade!... Tomtefar blev alldeles stressad och for vimsigt omkring och började leta efter sina kläder... Tomtemor räckte över Tomtefars kläder till honom... älskling varsågod! Tomtemor log brett och strök Tomtefar på kinden...

... Nissan hade sprungit ned till köket och börjat med gröten... men det kändes syrefattigt inne... huset var dödstyst, ja förutom Tomtefar och Tomtemor som tassade omkring på övervåningen... mörkret var gripande och syret kändes tunnt... hon tog på sig ytterkläderna och pressade sig fram i snön som stod som en vägg när hon öppnat ytterdörren... efter en god stunds kämpande nådde hon upp till ljuset och kunde pusta ut... hon drog efter ett djupt andetag av lättnad... hon masade sig fram till skorstenen och skottade fram den och rensade rökkanalen... sedan begav hon sig tillbaka in igen... det var en riktig utmattad Nissan som stapplade in i köket... Tomtemor hade som tur var tagit sig an grötkokningen för den hade Nissan helt glömt bort... 

... någon stans där ute i detta snötäckta landskap hade Ebba, Skuggan, Gruff, Skuff, Knuff och Corona kommit fram till sin destination... de hade nått platsen där legenden om Husbocken Grull börjat... Gruff berättade för Ebba... en gång för länge sedan fanns det en stor mörk skugga som låg över Juleå... folken i Juleås landskap kunde inte se ljuset eller stjärnorna på himlavalvet på decennier... folken vädjade och försökte medla  till det mörka som hade visat sig vara en husbock vars skugga bara växte och växte... för husbockar är egentligen materialiserade skuggor... en dag kom helaren Vera Black på en formel som skulle få mörkret att skingras... det fungerade men flera mindre skuggor spreds över jorden... det var så vi husbockarna föddes... men ännu hade vi inte fått vårt namn av folken i Juleå dvs husbock... 

... Ebba och Skuggan var idel öra... Ebba hade tjatat hela natten på att få veta allt om husbockarnas ursprung... så därför var dem nu här... samtidigt skedde någonting otroligt på denna plats... två varelser steg ned ifrån himlen emot dem... först kunde man höra liksom snyftningar och grymtanden... Ebba kände igen ljuden och blev så himla glad... det var hennes föräldrar Greta den obstinata flygande marsipangrisen och Kim den välmående flygande marsipangrisen... oh! titta våran lilla gris, underbara älskade Ebba! snyftade Greta och sträckte ut sina armar... en gruppkram med mina älsklingar, kom, kom! utropade Kim teatralisk som hon var... va!? är det dina föräldrar!? utbrast Julbocken Corona... ja det är min underbara fantastiska föräldrar!... ho ho ho! Hoade Skuggan flygandes runt i glädje!... det här kommer Tomtemor att gilla sa Knuff glatt...

... Nissan grubblade fortfarande över vart alla var när hon precis fick höra ljud genom det skottade hål hon gjort på morgonen... vilket glatt återseende det blev för alla på Tomtegården... samtalen väntade inte på sig och det babblades frenetiskt i munnarna på varandra... tills Tomtefar fick nog och bröt sammelsuriet med att ställa sig på bordet och vissla... men det skulle han inte ha gjort... han hade glömt att en tomte aldrig får vissla för då vet man aldrig vad som kan hända... och ni ska tro alla blev chockade över vad de fick se... men det är morgondagens äventyr... vi ses då! 

Solsken på er så länge!/:) Solstrale ...

Tack på förhand för applåder 
och kommentarer!