godord till behövande...

... när kaos är ett faktum och katastrofen är nära då grips vi alla av hopplöshet... se det som en prövning och inte som ett straff... livet går upp och ned och då gäller det att hålla huvudet kallt... räkna med att det kommer att lösa sig... ge aldrig upp... var säker på att där framme finns en lösning... det sägs att kaos är granne med gud... jag säger kaos är förutsättningen för att uppleva frid och ro... för hade vi inte upplevt total panik hade vi heller aldrig upplevt totalt lugn... därför till dig med katastrof tankar det kan vara en gåva... för att du alltid är förberedd... 

"PANIK I JULEÅ" lucka: 17

... när jag såg mig omkring i Tomtelandet visste jag inte vart jag var... men jag mindes att vid byn Midvinter skulle jag gå söderut... röster hördes men ingen kunde jag se... kände det som om jag var i en dröm... kanske var det på riktigt... jag letade efter ett träd att klättra upp i för det var radioskugga och jag hade ingen täckning... jag ville skriva och berätta till alla om hur det var att ha hamnat mitt i min egen julsaga... precis när jag hittat ett bra träd, klättrat upp och fått teckning kom rösterna närmre... Tomtefars och Tomtemors röster hördes en bit bort... hallå, det är bara jag Solstrale!... hallå hallå, vi hör dig! ropade Tomtemor och Tomtefar till svar... vad skönt att ni två äntligen hittade varandra!... ja vi gick plötsligt rätt in i varandra, men alla de andra är borta! sa Tomtemor... men vad gör du här inne i julsagan Solstrale? undrade Tomtefar... jag vet inte riktigt men jag drabbades av en förtrollning, sögs in i ett svart hål och hamnade här!... vilken märklig sak, och vi kan inte ens se varandra, bara höra, jag som velat veta hur du ser ut, när vi äntligen träffas! sa Tomtefar ... ska vi försöka att hjälpas åt att hitta de andra nu? sa jag... ja men nu har det börjat snöa så dant att det blir svårt att se spår i snön! sa Tomtefar bekymrad... men kan inte du vissla på Gonderna? frågade jag... jo det hade gått om dem inte var kvar här omkring!  sa Tomtefar hopplöst... men du kan ju hypnotisera Gonderna! kom Tomtemor på...

... Tomtefar började genast att mobilisera sig för att samla Gonderna... kom till mig och samla mina vänner hos mig! sa han med hypnotisk röst... Tomtefar kände sig hoppfull... runt omkring oss såg vi Gonder över allt... till er tjänst mästare, alla dina vänner har vi samlat åt er! viskade dem med hesa stämmor i kör... samtidigt från ingenstans trillade en skrivarvän till mig in i julsagan... jag började misstänka maskhål lite här och där... är det du Evelyn? frågade jag... hon skrattade medan hon svarade, ja vad händer och fötter, ha ha, vad ska min kära gubbe säga nu när jag gått upp i rök sådär? sa Evelyn... vi får hoppas att Tomtefar har en plan! sa jag... Tomtefar fortsatte; är du där Anden i gylleneskrinet?... jag är här vad vill du att jag ska göra för dig kära vän? svarade Anden i gylleneskrinet... Ängla och lilla Ängeln är ni där? frågade Tomten... ja vi är här! svarade Ängla... Anden i gylleneskrinet, Ängla och lilla Ängeln var nu nära Tomtefar... en stund var de tysta... alla väntade... men ingen kunde se den andre... precis då slöt jättetrollen Mummrik och Harry upp... som tur var dem synliga... dem hade hört skarans röster...  jag kallar på Vresarnas äldste Grundur! sa Mummrik... Grundur är skyldig oss en tjänst... och jag har turmalinstenen, hjärtat i juleås skog, till hjälp! sa Vera Black... bra! sa Tomtefar... Mummrik tog ned de två ostyriga molnen och sa till dem på skarpen att hjälpa till... vi lovar att hjälpa er! sa dem nu utan mankemang... 

... nu samlade sig alla goda krafter till en superkraft... stjärnan lilla Glimra och hennes mamma Eva och pappa Mikael erbjöd spegla superkrafterna på en given signal... alla var spända och förväntansfulla... wow vilken underbar kraft, känner du Solstrale! sa Evelyn... ja jag känner den goda energin! sa jag... Anden i gylleneskrinet, Ängla och lilla Ängeln, Vera Black, Vresarnas äldste Grundur och hans husbock Grindu, två ostyriga moln och Gonderna riktade alla sina goda krafter nu... Tomtefar berättade om sin plan... dem alla var nu överens om samma tanke... nu var det dags... Tomtefar räknade till tre tillsammans med alla... på tre skulle dem säga sin gemensamma önskan... ett, två, tre... "förtrolla allt och alla tillbaka till vad det en gång var!"... en åttauddig stjärna flammade upp ovanför alla... fyra evighetssymboler snurrade i vart väderstreck... färgerna sprakade och lyste i regnbågens alla färger... ett svart hål öppnade sig för oss skrivarvänner igen... Evelyn och jag hann precis se på varandra, le och vinka farväl... och i samma  ögonblick var alla hemma i igen i sina egna hem... Åberget hade blivit helt igen och i Juleå var nu alla häpna och glada... jag pustade ut och log... Evelyn hade fått mitt meddelande jag hade skrivit, hurra teckningen fungerade... är allt väl Evelyn?... hon svarade - ja allt är väl Solstrale!... vad bra, julsagan skulle nu gå att publicera... 

... oh vilken lättnad för mig att få komma hem till min säng igen... ja burr vad kallt och lite läskigt det vara att vara förtrollad hamna i julsagan i Tomtelandet... sådant tur att med magi kunde allt lösa sig... alla på Tomtegården hade nu krupit ned i sina sängar... Tomtefar kunde knappt tro att det var sant när han gick till sängs denna kväll... Tomtemor var helt utmattad så hon somnade så fort hon såg kudden... nu snusade alla så sött och gott i Tomtelandet... men än hade Mummrik och Harry en uppgift de måste uppfylla... och det var inte någon lätt sak... men det är morgondagens äventyr... vi ses då!...

Solsken på er så länge! /:) Solstrale...

Tack på förhand för applåder 
och kommentarer!