godord till behövande...

... kanske någon sagt dig "man ska leva som man lär"... ja det kan nog vara gott att leva som man lär... eniga om det är vi nog alla... med respekt och hänsyn för varandra kommer vi närmre varandra... att visa öppenhet och transparens är förutsättningen för en god dialog... men aj aj aj så fel det ibland kan bli... någon kallar någon för hycklare mitt upp i allt... ja då är det ingen god idé att försöka tala mer... ett samtal som strandar är svårt att föra framåt... ännu värre om det går på grund... så vad gör vi då åt saken... ja vi får helt enkelt visa på tålamod, ha is i magen och börja om från början... forcera inget och kom ihåg att imorgon är en ny dag... det finns alltid en ny början... 

" PANIK I JULEÅ " lucka: 20

... vid Åberget var Irrpanna och Snurrpanna i full gång med att försöka ta sig in i Turmalingruvan... Vera Blacks sex fålar Violetta, Blinka, Stjärna, Beda, Sonja och Kruxen hade precis fått sällskap av Staffan Stalledrängs fem fålar Sixten, Brixen, Trixen, Mixen och Prixen... Lilla Rosa hade med sig Husbocken och Anden i gylleneskrinet... de försökte hålla inkräktarna borta från gruvschaktet... Mummrik och Harry var tvungna att hålla sig undan... men det var svårt, för dem ville gripa in, och bara peta bort Irrpanna och Snurrpanna som små snorkråkor... men de kunde inte röja sina positioner för då bröt dem emot överenskommelsen med Grundur, Vresarnas äldste... Grundur ville se hur långt hans knektar Irrpanna och Snurrpanna var villiga att gå... Grundur hade förbjudit dem att hitta på mer bus... men nu visste han att Irrpanna och Snurrpanna trotsade honom och ville sätta sig över honom... Grundur såg dem som ett hot nu när han själv gett löfte till Mummrik att inte kriga mer... Grundur stod i skuld till Jättetrollen...

... Vresarna hade en gång i tiden dödat en trollunge av misstag... Mummrik och Harry hade förlorat sin bror Lasse... de kunde inte få tillbaka sin bror men dem kunde få en allmosa i förlåtelse... detta var stunden då Grundur skulle få bevisa att han ville betala tillbaka för Vresarnas svek emot Jättetrollen... skulle de tolv fålarna lyckas hålla Irrpanna och Snurrpanna stången?... eller skulle Grundur behöva förpassa dem ifrån Obyn som straff för att dem gick emot honom och riskerade freden... Mummrik och Harry tänkte att två ostyriga, vilda och dumdristiga vilsna Vresar var inget bra... att förpassa dem skulle kunna göra skadan värre... då skulle dem kanske löpa amok med sina mörka, hatiska och hämndlystna krafter... men allt kanske inte var Irrpanna och Snurrpannas fel heller... hur skulle dem kunna få tag i Forskartomtarna för att förhöra sig om dem hade med saken att göra?...

... på Tomtegården var det full rulle... alla julklappar hade slagits in och höll på att packas säck för säck familj till familj... Nissen och hans sju Nissar jobbade på... Nissan och Lilla Ängeln städade verkstaden tillsammans med Tomtemor och Farmor Ida... jag sa visst fel namn till Eriks kompis igår, jag kallade hon Örjan, när Nissen kallade honom för Orvar, men sen kom jag på att han heter ju Osvald, ingen av oss hade rätt, Nissen! sa Nissan... nej jag kom också på det när du hade gått igår kväll! svarade Nissen... sedan skrattade dem åt saken... Lilla Ängeln ropade på sin mamma Ängla som kom farande från Rosa molnet på direkten... vad vill du min älskade dotter!? undrade Ängla... jo jag måste berätta en sak! sa Lilla Ängeln... precis då avbröts dem av Tomtefar som kom in springande med andan i halsen... Orvar Ollonborre har dött! snyftade Tomtefar... dem släppte allt för händerna och skyndade in till Tomtehuset...

... Mor Nyckelpiga, Albin Bladlus, Makaonfjärilen, katten Missan, räven Michelin och ugglan Skuggan satt runt Orvar Ollonborre och grät... han var stilla som om han sov men det syntes inget liv i honom... Ängla rörde vid Orvar men hon kände att hans själ hade lämnat kroppen... jag kan inte hämta hem honom, jag är ledsen, han är redan borta nu! sa Ängla sorgset... dem alla stämde upp i sång... " jag följer dig till tidens slut, och vinkar där dig av, jag ser på dig och tar din hand och kysser dig farväl..." ... alla grät och kramades... Farmor Ida kokade te och tog fram skorpor och nyponmarmelad... nu satt dem där och sörjde sin kära Orvar Ollonborre... de mindes hur fin och snäll Orvar var och allt gott han gjort... de beslöt sig för att hålla en begravning nästa dag... Tomtemor hämtade linne och lade om Orvar... nu var han nedbäddad och väntade på sin sista färd... Tomtefar ringde till Tomteprästen Gregory som lovade att komma redan till kvällen för att hålla i vakan...

... när Tomtefar och Tomtemor hade lagt sig sent den natten kände dem att de hade lite krafter kvar... det hade skett så mycket runt omkring att dem knappt haft någon tid att vila... tänk att vi har varit med om så mycket på så kort tid! sa Tomtefar... ja, sannerligen, har jag inte funderar på att det är för vi måste prövas för en ny utmaning i livet? svarade Tomtemor... vad då för en utmaning och prövning!? undrade Tomtefar... jo jag tror att Nissan har en hemlighet att berätta för oss? sa Tomtemor... vad då för hemlighet, nu får du tala ur, ... , skägget! skrattade Tomtefar... Tomtemor tog en bit av Tomtefars skägg och höll det emot sin haka, skrattandes, och mumlade vidare... jag tror vi måste förbereda oss på att lyssna noga på Nissan de närmaste dagarna! sa Tomtemor... ja det är bäst om hon får berätta när det passar henne! svarade Tomtefar i förtröstan... Tomtemor höll med... det var ju bara några dagar kvar till julafton... hur skulle det nu gå med Turmalingruvan?... var Forskartomtarna inblandade i stölden av Turmalinet tillsammans med Irrpanna och Snurrpanna?... och vad var det Nissan och Lilla Änglen hade att berätta?.... ja det ni är morgondagens äventyr... vi ses då!...

Solsken på er så länge! /:) Solstrale...

Tack på förhand för applåder 
och kommentarer!