det är mörkt ute
och genom mina persienner faller ljuset från gatlyktan in
jag har tänt värmeljus
och de flämtar
likt det älskande paret i sängen

lakanen är fuktiga
dina ögon mörka
våra fingrar stryker välbekant hud

vi ska inte bråka mer
viskningar, så tysta
knappt sagda
mot mjuk hud
sträva hår
hungriga munnar

om du visste hur vansinnigt jag älskar
skulle du gå
och du visste hur vansinnig du gör mig
skulle du skratta
sen gå

säg att du är min
efter en veckas tystnad
vi är sams
nakna
hungriga
säg att du är min

när ljusen brunnit ut
ditt vackra huvud på mitt bröst
svårt att andas, jag vill ha det så
jag älskar dina mörka ögon
aldrig mer radiotystnad
viskar jag till ditt drömdfyllda huvud
din sömntunga kropp

lämna mig aldrig igen