Palats blir ruiner
drömmar krackelerar
kroppen degenererar

Mitt i livets ständiga förfall
fortsätter vi leva våra liv
står vi, färdas vi
med evighetsögon
och vägrar se
att allt redan är förlorat
från start

Blinda för sönderfallets
oundvikliga lag
låter vi oss födas på nytt
varje gång kärlek väcks


Står kärleken, trots allt
bortom förfallets lagar?