|
Detta är sentementalt allvar, typiskt mig att sörja för den största förlusten man kan tänka sig...och ibland är jag bara glad för den tid jag tilldelades, ibland är gubben på månen givmild mot mig med... SKÅL!
Under en blå fullmåne
*** Jag firar vår ett års dag på bänken vid ån men du vet inte ens om det för du är inte hos mig längre Jag firar ensam under fullmånen Ett år med champagne och lax öl och korv framför brasan te och knäckebröd på köksgolvet kaffe och gröt liemannen och en stor temptur-säng kräftor och snaps ostbågar choklad och Bobby Brown på psykan och tacos på självaste julafton (man bryter ibland gärna på traditioner för att få vara tillsammans) ett år med kärlek glädje skratt sorg saknad andnöd minns du hur vi letade med lykta efter den vackra månen? kommer du ihåg när jag försökte spela cool men föll av stolen minns du fotona Jag tittar på dem varje dag jag vill minnas ...jag vill stanna kvar... Vi letade efter fullmånen och vi sökte efter sanningen tillsammans även om vi båda är övertygade om att vi redan har funnit den Ett år firar sig inte av sig själv den gick ur stapeln ikväll när fullmånen vaknade den gick ur led när jag föll ...Du kom aldrig på Vår fest... Ett år men inte en enda gång såg vi fullmånen tillsammans den lyste aldrig för oss Vi var inte värda det vackraste för vi tappade fattningen om allt vi hade *** |
Nästa text
Föregående
Bissen |
