Ibland
när jag är beredd att kliva ur mig själv
tänker jag på hur han har det

Han,
mannen som valt att leva med mig
och mina prestationsångestar,
min obetänksamhet och oförmåga att säga förlåt,
min tjuriga självömkan,
godmorgonfjärtarna och alla mina andra tillkortakommanden

Då känns det genast mycket bättre