idag har jag öppnat dörrar, byrålådor, skåp, kylskåp, konservburkar, påsar och sånt som borde stanna i det förflutna. man öppnar jävligt mycket jävligt ofta, har du tänkt på det? öppna och stäng, klä på och klä av, andas in andas ut. det är ju fan tragiskt.

det är höst här. luktar våt oktober. i hällingerondellens mitt finns det stora lövträd och det är gula löv över stora vägen. tiden går och löven faller av. någon borde räfsa upp dom allihopa, någon borde fan göra det. någon borde ta fram sin röda kratta ur källarförrådet och göra ordning i staden. det ser så sorgligt ut, med alla liv som faller av. alla kala träd. alla stackars löv, offer under höstkängorna. dom har inte en chans. ska det verkligen vara så?

hela mitt liv är en lögn och idag övningskörde jag. det är inte meningen att jag ska finnas och idag körde jag på stora vägen. om någon hade gått sönder lite mer hade jag aldrig fått finnas och idag övningskörde jag på stora vägen.

på söndag åker jag till berlin med skolan. vi ska kolla på slott, ett par museum och riksdagshuset. sen ska vi dansa. i neon, helst, men du vet. man får inte alltid som man vill. jag vill alltid göra rätt beslut till exempel. det går inte, det måste vara ett släktdrag. som en förbannad jävla klump i magen, alla celler som hopar sig. förbannade jävla dna. vad är förresten rätt och fel. vad är samvete vad är ånger vad är livet vad är du och vad är jag. dna-klumpar som lutar i fel riktning. y = kx + m. jag kan varken matte b eller livet och det är fan inte okej.

svamla kan jag.

det är inget släktdrag förresten. det är bara jag.

hur mår du? jag mår bra. tralala. förbannade jävla sverige. jag ska bo här, skaffa en man som är otrogen med någon yngre, få 2,5 skrikiga ungar. jag ska bli pingstvän och gå på friskis och svettis. handla på ikea och lägga påläggen i plastburkar. jobba inom vården och få sparken när kommunen drar ner på personal. skiljas. bli feminin alkoholist, vinpimplare. gå på AA-möten, bidrag och cipramil. stoppa ungarna i överbetalt fosterhem där föräldrarna är sektmedlemmar. andas? skulle inte tro det. jag ska bo här i förbannade jävla skitsverige och låtsas som om ingenting. hur mår du? jag mår bra.

jag saknar någon som gör mig trygg. jag hyperventilerar om kvällarna när jag rastar hundarna, jag är så förbannat rädd att jag inte ens minns varför längre. det är inget där. kanske är jag rädd för mig själv. kanske jag har kronisk panikångest för jag tror jämt att jag ska dö. oftast bryr jag mig inte särskilt mycket men ibland blir jag rädd. jag är väl som andra barn som inte är a-barn. vad är förresten ett a-barn?

jag drömmer drömmar om en vacker pojke och jag hoppas så att han finns, för det måste han göra. han måste finnas så som jag ser honom. han måste hålla om mig och lova mig saker han inte kan hålla. lova mig världen. så som så många gjort förut, men den här gången så kanske...

är jag korkad, tycker du?

visst är jag.

jag har fått reda på något stort. något så stort att jag inte kan hantera det. jag tänker på det hela tiden, det krymper mig. gör mig till något obetydligt. definerar mig så starkt. jag vet inte ens vem jag är längre. vems misstag jag är dömd att rätta till. hur jag ska göra det. det gör mig så liten. jag ser bedjande på min pappa; lyft upp mig knät och håll mig tills jag somnar. läs mig bamsesagor och krama mig om kvällarna. men jag är inte fem år nu, är jag?

jag är stor nu och det är höst här. det luktar våt oktober. någon borde kratta upp alla liv. bränna dom på soptippen. spara några åt igelkottarna möjligtvis, en liten prydlig hög, men elda upp resten. vad rör det mig. vad gör det mig. vilka är vi som anser oss ha rätten att leva när inte alla har det.

hela mitt liv är en lögn och idag övningskörde jag. idag öppnade jag dörrar, byrålådor, skåp, kylskåp, konservburkar, påsar och sånt som borde stanna i det förflutna.

hur mår du? jag mår bra.