en sällsam virvel
vid tidens bortre gräns
halvt osynlig

anar den i ögonvrån

snurrande vaksamt
långt därborta
vid höstens svala rand

den bidar sin tid
väntar på ögonblicket
att vrida tidrymden

en framtidsvirvel
oförutsägbar

bärande
något osannolikt
i sitt sköte