I förmiddags, när jag stod naken och nyduschad i badrummet med spretande blött hår, studsade jag plötsligt till av en hård ringsignal på dörren. En sådan där signal man bara vet att man gör oklokt i att ignorera. Jag kikade försiktigt genom ytterdörrens titthål. Där stod två män med block och pennor i högsta hugg, och de var i full gång med att ringa även på granndörrarna. Bäst man öppnar tänkte jag och slängde snabbt på mig morgonrocken.

-          Hej! Ja, äh… jag stod precis i duschen…

-          Vi är från polisen. Det har skett ett rån här i Handen!

Han visade hastigt upp någon slags legitimation.

-          Vänta lite, sa jag och höll fast identitetskortet medan jag synade det.

   Jodå, det såg äkta ut. Man kan inte vara nog försiktig i denna vår halvgalna värld, där vad som helst kan hända, när som helst och hur som helst.

-          Har du sett eller hört något konstigt under natten? Har du gjort några iakttagelser?

-          Nej, jag har sovit som en stock och inte hört eller sett nånting, sa jag och försökte se så oskyldig ut jag bara kunde.

-          Så skönt för dig då att du sover så bra! sa polisen och plirade forskande på mig genom sina runda glasögon.

Själva närvaron av en polisman får mig ofta att känna mig skyldig fast jag inte är det. Undrar just vad det kan bero på. Oegentligheter i mitt förra liv kanske?
   Poliserna trodde att rånarna hade tagit sig in genom en lucka uppe på taket av centrum. Jag förstod att det måste vara växelkontoret som blivit rånat, bara ett stenkast från min balkong. Den allvarsamme polisen travade vidare upp i trapphuset med kollegan, för att fråga ut de andra grannarna i huset.

Tankarna snurrade. Ett rån – igen?! Väldigt vad de kriminella gängen verkade gilla att hålla till här i krokarna då! För inte så länge sedan var det Guldfynd som blev rånat. Den gången hade de spärrat av halva affärscentrat. Och året innan var det bombhot i centrum alldeles nära mitt hyreshus. Då blev ett stort område avspärrat och de hade utrymt flera fastigheter inklusive min egen. Minns att jag vankade av och an som en äggsjuk höna i över en timme, innan de släppte på avspärrningarna och jag äntligen fick komma in i mitt hem igen. Pust och puh, katterna var okey, de låg och snusade och sov. Utanför kryllade det fortfarande av polisbilar.

Denna jakt efter pengar – i den fullständiga övertygelsen att pengar ska lösa alla problem i livet – vad ska det tjäna till? Stackars rånare, de har ännu inte upptäckt hur lite pengar kan hjälpa en människa att finna lyckan i livet! Dessa ovetande tjuvar sitter orubbligt fast i illusionen att pengar är den ultimata lösningen på allt. Fast de är förståss långt ifrån ensamma om denna livslögn. Alla som spelar bort sin lön på tips och hästar varje månad bär på exakt samma starka övertygelse, de råkar bara vara alltför fega för att råna en bank. Och hur många känner man inte som drömmer om ”Den Stora Lottovinsten”, den jättelika summa pengar som de inbillar sig ska förändra deras liv till ett ständigt lyckorus utan slut! Den grymma sanningen är, mina kära läsare, att de allra flesta som vinner större summor pengar visserligen den första tiden lever i ett starkt lyckorus – men deras liv återgår sedan för det mesta till precis som det var, med alla de gamla problemen kvar.

Fast det är klart, om man råkat dabba sig rejält i den undre världen och ett gäng rysansvärt hårdkokta maffiabandits är ute efter ens skalp – då kommer saken i ett annat ljus. Då är pengar lösningen på ens problem! För en kort tid i alla fall. Tills man syltar in sig i nästa ekonomiska dödsspiral och måste råna ytterligare en bank… och ytterligare en bank. Ja stackars alla rånare! Hoppas de slipper besök av polisen och kommer till sans – utan att först behöva skaka galler halva livet.