Tomhet,

stilla,

öde,

vandrar jag,

förvirrat,

sökandes efter,

dina

fotspår.

Tystnad.

Ekar tomt,

i mitt inre.

Känner mig stum.

Att allt är en dröm.

Eller har du någonsin

funnits?

En smärta,

i djupet av mitt hjärta.

Ingen kan väcka

dig till liv.

Du är för evigt, borta.

Dina ark är, tomma.

Dina meddelanden,

så fyllda av glädje,

sorg,

kärlek,,

visdom och

vänskap försvann.

Saknaden

som smärtar så djupt.

 Utan dig,

utan dig

flödar toner av sorg,

rinner en stilla tår,

brister mitt hjärta,

 i två.

I dig

såg jag ljuset.

I dig kände jag,

 att vi var så nära,

 så nära.

Djupt saknar jag dig,

 min vän.

I djupet av min galax,

där finner du dig.

Bakom mina

ridåer

av

glas.