Vaknade av min mobilsignal

rummet var ljusare

klockan var halv 4

2 timmars sömn

Det var den där förrymda killen som ringde 

vet inte varför jag svarade

kanske av rädsla för skuld

Sist vrålade han mitt namn

tills han svalde sin egen tunga

låg i en sönderrökt soffa

kvävdes sakta

paniken utbröt

minuterna gick

112 kunde inte ringas

han var ju på rymmen

och dog hellre än att återvända

till deras mentala misshandel

när någon väl lyckades få tungan på plats igen

fortsatte mitt namn att eka ur hans mun

han var en överlevare

det såg jag direkt

för även om han är död idag

så dör han aldrig för mig 

Hög på sockerutblandat heroin

pratade han oregelbundet med mig

diskuterade invecklande djupt

om kärlek och universum

tragisk barndom och kronisk hepatit

och små gröna lisebergskaniner

Klockan halv 6

tystade jag bestämt ner hans röst

vi lovade varandra att snart höras igen

och lade sedan på luren

skyndade sedan iväg till ett otacksamt jobb som väntade

Han åkte fast några dagar senare

överdoserad och förnedrad

stulen ungdom

av färgglada små piller, återanvända kanyler

och en sluten anstalt

Jag såg honom aldrig mer