Håller för sant
jag alltid ska finnas
eller  åtminstone har
en halv evighet kvar

Ser livs-tid som lika med framtid
att realisera okyssta drömmar
och befästa kärlekens väsen

"Jag hinner göra det sen..."

En annan del av mig
ser på livet med
vidsynt blick

Vet så väl
jag  kan falla död ner
där jag går och står
ett ögonblicks verk

Inser livs-tid bara finns nu
bränningar i det kyssta nuet
den befästa stundens väsen

"Allt händer nu..."

Vilken del av mig
väljer jag att vara?