Jag var väl åtta år. Tyra fyra och hon hade fortfarande inte sagt sitt första ord. Alla väntade på den stora tilldragelsen och spekulerade i vilket ord det skulle bli.
----”HUNGRIG!” trodde farfar. Papa gissade ”Celebrity”. Fröken Swarowski en trappa upp hade hittat katten bakom soptunnorna på gården, tagit in den till sig, gett den mat och ett märkvärdigt namn. Papa var övertygad, ”det blir Celebrity”. Eller så hoppades han bara.
----Gloria Swarowski färgade håret rött var åttonde vecka och hade snygga ben. Hennes strumpor hade söm där bak och jag såg henne aldrig barbent, inte förrän katten hade flyttat in den där våren. I början kunde vi höra Gloria skrika när hon var på väg ner till tvättstugan på gården med korgen under armen.
----”CE-LE-BRI-TY! NEJ!”
Jag och Tyra satt under trappan och såg genom springorna hur hon försökte skaka av sig katten utan att förstöra strumporna. Det lyckades sällan.

Gloria älskade tango och samma höst började hon ge privatlektioner i torkskjulet på bakgården.
----Gubbarna i kvarteret kom strykande utefter väggarna, en och en, med sina hattbrätten nerstukade över ögonen. Så snart de hade stängt om sig hördes musiken där inifrån. Den letade sig ut på gården, upp och förbi alla öppna fönster som snart drogs igen så att rutorna skallrade.
----Jag vet inte vad de förväntade sig eller hur läraktiga de var, hennes något överåriga elever, men alla gick med lättare steg därifrån. Upprymda. Ibland gnolade de. Och Gloria började använda strumpor med söm igen. Köpte sig ett par nya klänningar. Färgade håret lite oftare. Men Tyra var tyst. Papa trodde fortfarande att hennes första ord skulle bli kattens namn. Jag var inte lika säker.
----Vintern kom och det blev upptrampade steg i nysnön på gården. Trafiken till Glorias dansskola var intensiv, men Papa var snart den enda som inte tog lektioner. Han hade ingen där hemma som nekade honom, så det var lite konstigt, tyckte i alla fall jag.

En kväll i maj hade kvinnorna fått nog. De hade i hemlighet haft rådslag, diskuterat vad deras män hade för sig, jämfört sina erfarenheter. Nu barrikaderade de portalen ut mot gatan när Gloria svassade ut från ”torken” som den numera kallades av folk i kvarteret.
----”Och affärerna går bra?” frågade Magda och synade Gloria från topp till tå när hon närmade sig.
----”Strålande”, fick hon till svar.
----Gloria stannade inte upp, trängde sig förbi med högburet huvud, öppnade dörren till trapphuset där Celebrity satt och väntade. Kvinnornas hullingförsedda blickar var fastkrokade vid hennes vader och Magda ropade:
----”På fredag får vi se vad de har lärt sig!”
----Gloria tittade över axeln och log innan dörren gick igen. Hon skyndade uppför trappan och från där vi satt kunde Tyra och jag höra henne svära.

Fredagen ägnades åt pyntande och andra förberedelser. Kulörta lampor hängdes upp mellan kastanjens grenar. Långbord och udda stolar ställdes fram. Kryddiga dofter seglade ut genom de öppna köksfönstren och landade utmed väggarna nere på gården. Kvinnorna sneglade på varandra och log. Gloria syntes inte till.
----När klockan närmade sig sju var bordet dukat. Alla stod och pratade i små klungor, män och kvinnor för sig. Sorlet blandades med sång av Frank Sinatra från Magdas rullbandspelare. Fortfarande ingen Gloria och kvinnorna påminde mer om segervissa gladiatorer än de älskliga varelser deras män önskade att de vore en sån här kväll.
----”Nä, vi kanske ska sätta oss?” sa farfar som hade inspekterat innehållet i karotter och grytor och på uppläggningsfat sen han kom ut.
----Vi ungar hade fått ett eget bord och jag tyckte fortfarande att det var helt i sin ordning. Jag var äldst och fick känna mig viktig. Tyra satt bredvid och gungade med benen fram och tillbaka. Rörde knappt maten. Lutade huvudet bakåt så att hon nästan tippade av bänken, tittade upp på lamporna och nynnade för sig själv.
----I samma stund som Magda reste sig för att spola tillbaka bandet en andra gång hördes musik från ett annat håll. Ljudet av klackar ekade mot det välvda taket i portalen in från gatan. Sorlet runt bordet tystnade, liksom skramlet av bestick mot porslin. Allas blickar vändes åt samma håll.
----Det var extra mycket tyg i kjolen. Håret var sprakande rött. Sömmarna på plats. Dragspelaren som gjorde henne sällskap fick en hög pall, satte sig och fortsatte att spela. Gloria skred fram till bordet, knackade den på axeln som satt närmast till. Det var gamle Marco.
----Så började dansen. De förflyttade sig över den cementerade innergården som två magneter. Hans ena hand låg tryckt mot hennes svank. Hans Olga hade sin haka hängande ner mot bröstet. Benen trixade och växlade position utan att man riktigt hann se hur det gick till. Gloria lutade sig bakåt och Marco var stram och värdig.
Leo visade sig vara minst lika säker. Liksom Ronaldo och Josef. Magdas ögon var lika klotrunda som Sofias, Marias och Lauras. Papa bara log.
----Jag lade aldrig märke till att Tyra släpade fram en stol intill dragspelaren. Plötsligt stod hon bara där, på sitsen. Som en glad auktionist viftade hon med armarna och ropade med hög och klar röst:
----”Balanceo!.. Lustrada!.. Gancho!.. Mo-li-ne-te!..”
----Efteråt gick Gloria fram och satte sig på huk, nöp henne i kinderna, så där som vuxna gör när de inte vet bättre.
----”Din lilla spion.”
----Sen gav hon henne en kyss i pannan och vände sig mot mig. Jag backade ett steg. Hon sträckte sig efter mig, tog min hand och drog mig intill sig. Hon doftade varmt och sött så jag blev alldeles mjuk i knäna. Hennes andedräkt virvlade runt i mitt öra när hon viskade:
----”Se nu till att övertala Papa att han måste lära sig tango. Livet är kort och han har så vackra axlar.”

Det var aldrig nödvändigt. Nästa morgon satt jag i fönstret och såg honom smyga iväg över gården, fram till ”torken”. Strax därpå hördes musik.