Jag såg ett älskande par i skogen. Det var vid lunchtid. Hans vita skinkor skymtade genom grenverket. Overallen var nerhasad till vaderna. Jag brukar ta den där vägen varje dag, upp över ödetomten där vägen tar slut, vidare utmed hästhagen, på stigen där det är så gott om myror. Förbi ängen och björkdungen. Det är inte varje dag man ser ett älskande par i skogen, men idag gjorde jag det.
...Hon arbetar på vårdcentralen. Sitter i luckan och tar emot. Nu satt hon med benen brett isär på den stora stenen där jag brukar ta igen mig. Jag kände mig lite trött och tänkte, om jag står här och väntar kanske de är färdiga snart. Så jag väntade. Funderade på om han kanske var patient, om han var sjuk ofta. ”Hej här är jag igen. Kan det va\' ischias?”
....Han jobbar nog på bygget på andra sidan älven. Det är hårt att vara kroppsarbetare. Det är viktigt att man tänker på vad man äter. Jag hoppas att han tänker på det, tänkte jag, att han får något i sig innan lunchen är slut. Som hon fick.

Där stod jag och väntade. Efter en stund ändrade de positioner. Hon hasade ner från stenen och vände rumpan till. Nu såg jag att hon hade kjol, den där tokmönstrade på Lindex, som var nedsatt i förra veckan. Han trevade in sina händer under hennes tröja, kramade hennes bröst och fortsatte med sitt pumpande. Vackert var det inte.
....Kan det ha varit hans bil, den dammiga Volvon som stod parkerad lite slarvigt på vändplanen? Jag hade en likadan för tio år sedan, men blå. Det var något fel på drivknutarna. Det knackade, speciellt i högersvängarna. Men jag fick den billigt och sålde den dyrt. En bra affär.

Tittade på klockan. Tänkte på Elisabeth. Vi måste prata, sa hon imorse. Vad finns det att prata om, svarade jag. Det här, sa hon och gjorde en svepande gest runt i köket. Jag vet inte om hon var missnöjd med de nya köksluckorna, eller om det var rent generellt, hela tillvaron, hon ville ändra på. Jag kom mig inte för med att fråga.

Han tog ett grepp om hennes hår, hon böjde huvudet bakåt och log snett. Det såg fånigt ut. Då daskade han till henne över skinkan och skrattade. Hon skrattade också och så sa hon något som jag inte hörde. Jag har aldrig daskat till Elisabeth över skinkan. Det var kanske det hon ville prata om imorse?

Jag såg ett älskande par i skogen. Det var vid lunchtid. Till slut gav jag upp, gick hemåt. Städade garaget. Var förbi affären med tomglas. Kokade färskpotatis med mycket dill. När hon kom hem stod middagen på bordet, matjessill med gräddfil och gräslök som hon tycker så mycket om.
....Du har fått en fläck på kjolen, sa jag. Det var väl därför den var nedsatt, sa hon och jag tänkte, vi kanske har något att prata om i alla fall.