Jag såg henne på håll. Hon var lika bred som hon var kort och hade klätt sig fin i svart kjol och blanka skor med hög klack. Gick med högburet huvud, så gott hon nu kunde. Halsen var obefintlig och silkesscarfen påminde mer om bandet runt en marsipangris än en nonchalant knuten accessoir. Prislappen satt kvar, fladdrade i nacken. Det gjorde ont att se. Speciellt den rearöda etiketten.
....De kommer att skratta åt henne, tänkte jag, på bussen, de som sitter bakom. Tissla och tassla. Titta, tjockisen har glömt att ta bort prislappen.
....Tänk om hon är på väg till en begravning, tänkte jag sen. Nej, hon ler. Troligen en dejt. Tjocka Siv har äntligen träffat en karl och är på väg till ett första möte. Det är därför hon har klätt sig fin. Köpt ny vårscarf. På rea. Och glömt att ta bort prislappen.

Jag kommer ihåg när hon och tvillingarna i ligistfemman jagade bort mig från Indianskogen. Då var hon liten och tunn som en tarm. Hade alltid blåmärken på armar och ben och luktade piss. Ge dig iväg, det är vår linbana, skrek hon och sparkade mig i ändan med träskon. Så jag sprang, bort från skogen, in genom kulverten under stora vägen och vände mig inte om förrän jag var säker på andra sidan. Där pustade jag ut och hörde tvillingarna kraxa som kråkor. Den ena tog livet av sig sen, på sjuttonårsdan. Hoppade ut från ett fönster, trodde att hon kunde flyga. Vad som hände med den andra vet jag inte, men Siv blev tjock.
....Och nu gick hon där med tunggung i steget och en fladdrande prislapp i nacken. På väg till en dejt med en man hon hittills bara hade sexchattat med.
....Låt det fladdra, tänkte jag, gick hem och hoppades att det var lättnad jag kände.


: : :

(Jo, konstruktiv kritik är bra. Testar presens)

Jag ser henne på håll. Hon är lika bred som hon är kort och har klätt sig fin i svart kjol och blanka skor med hög klack. Går med högburet huvud, så gott hon nu kan. Halsen är obefintlig och silkesscarfen påminner mer om bandet runt en marsipangris än en nonchalant knuten accessoir. Prislappen sitter kvar, fladdrar i nacken. Det gör ont att se. Speciellt den rearöda etiketten.
....De kommer att skratta åt henne, tänker jag, på bussen, de som sitter bakom. Tissla och tassla. Titta, tjockisen har glömt att ta bort prislappen.
....Tänk om hon är på väg till en begravning? Nej, hon ler. Troligen en dejt. Tjocka Siv har äntligen träffat en karl och är på väg till ett första möte. Det är därför hon har klätt sig fin. Köpt ny vårscarf. På rea. Och glömt att ta bort prislappen.

Jag kommer ihåg när hon och tvillingarna i ligistfemman jagade bort mig från Indianskogen. Då var hon liten och tunn som en tarm. Hade alltid blåmärken på armar och ben och luktade piss. Ge dig iväg, det är vår linbana, skrek hon och sparkade mig i ändan med träskon. Så jag sprang, bort från skogen, in genom kulverten under stora vägen och vände mig inte om förrän jag var säker på andra sidan. Där pustade jag ut och hörde tvillingarna kraxa som kråkor. Den ena tog livet av sig sen, på sjuttonårsdan. Hoppade ut från ett fönster, trodde att hon kunde flyga. Vad som hände med den andra vet jag inte, men Siv blev tjock.
....Och nu går hon där med tunggung i steget och en fladdrande prislapp i nacken. På väg till en dejt med en man hon hittills bara har sexchattat med.
....Låt det fladdra, tänker jag, går hem och hoppas att det är lättnad jag känner.