.
" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
.



Till låns

 

Solen står lågt
över raggig granrygg.
Tröstar min halsgrop
där hjärtat knutit sig
som ett sprängmoget hjortron.

Bryggans skeva brädor
skimrar som silver
kring dina våta fotavtryck.

Var kom du ifrån?

Du strök dig förbi nyss.
Lämnade mig ofärdig
med septembervassen i ögonvrån.

Ett sista flämtande glitter i springorna.
Ytan redan stillnad,
sluten över djupen.
Strax reser sig gräset i dina spår,
bakom min blottade rygg.




Fri vers av AC
Läst 868 gånger
Publicerad 2006-08-22 13:42



Bookmark and Share


  Per Teofilusson
Naturbilderna gillar jag skarpt. Tänker på ett barn som växer upp och flyttar ut. Och föräldern som står där. Ofärdig. Så mkt som aldrig blev sagt, så mkt som aldrig blev gjort. Vi valhäntar oss fram, vi nuddar vid vårt närmaste. Det är djupt sorgesamt men sådana är villkoren, ty tiden går oförtrutet ifrån oss. Per
2006-10-20
  > Nästa text
< Föregående

AC
AC