Lysande reptilögon
som härdat stål
utan nåd

Vem är du
som tror dig ha rätt att
köra din vassa tunga genom
mina mjuka sinnen

Inte ett hårstrå snett
inte ett ögonblick
av tappad fattning
- andedräkten -
pysande kolsyreis

Vem är du, som tar plats
i mitt liv för din egen skull

Perfektionens drottning
med kontroll utan nåd
betalar villigt priset
hon uthärdar gärna
förlusten av sitt känsloliv

Vem är du
som skövlar, trasar, river
förtrycker utan ögon
utan att reflektera på annat än
din egen människoroll...
Och att luften är tryckande
känner du inte heller


Men... på djupet...
innanför hjärtats hårda skal
ligger den mjuka kärnan
...övergiven...

den gråter
oavbrutet

...........
........
.....
...
.

[Bild: egen målning]